Markbädd

Om marken på din fastighet inte är lämplig för infiltration eller om infiltration av avloppsvatten inte är önskvärd på grund av många dricksvattentäkter i området kan markbädd vara ett alternativ. En markbädd fungerar som en infiltrationsanläggning men reningen sker i ett uppbyggt sandlager istället för i markens naturliga jordlager. I botten på sandlagret samlas det vatten som inte rinner vidare ner i marken och leds exemplevis ut till ett dike.

Markbäddar är en av de vanligaste teknikerna för enskilt avlopp och är väl beprövad. Tekniken används både för blandat avloppsvatten och för enbart BDT-vatten.

Installation

En markbädd byggs upp av flera lager av grus och sand med olika funktion, se profil nedan. Ofta är bädden öppen i botten så att mycket vatten infiltreras, och via utloppsröret i botten rinner det vatten ut som inte marken kan ta emot. På platser där det är olämpligt att avloppsvatten infiltrerar i marken, bör markbäddens botten och sidor tätas med plast/gummiduk eller annat tätskikt. Tätskiktet ska hålla hela markbäddens livslängd. Då kan man även bättre följa upp markbäddens funktion.

En markyta på ca 20-50 m² per hushåll åtgår för markbädden beroende på markförhållanden, typ av avloppsvatten och eventuella försiktighetsmått. Anläggningen dimensioneras vanligen utifrån en belastning på 50-60 l per m² och dygn.

Det finns markbäddar med tät botten och markbäddar med otät, öppen botten. Den täta botten, till exempel en gummiduk, gör att allt vatten som rinner genom markbädden rinner vidare till utloppsbrunnen eller efterföljande filter. I markbäddar med tät botten är det extra viktigt att försäkra sig om att bädden ventileras och syresätts. I markbäddar utan tät botten infiltreras alltid en del, eller stor del, av avloppsvattnet. Detta innebär att grundvattnet tar emot det renade vattnet och att det kan vara svårt att ta prov på utgående vatten i utloppsbrunnen i och med att det kanske inte kommer ut något vatten där.

Markbädden ska anläggas enligt god praxis. Utförlig beskrivning av planering och dimensionering samt byggnadsbeskrivningar har bl.a. getts ut av Naturvårdsverket. Anläggandet av en avloppsanläggning bör utföras av en sakkunnig person.

Miljö och kretslopp

Rätt anlagda och väl fungerande markbäddar renar i regel avloppsvattnet väl från smittämnen och organiskt material. Reningen av fosfor är mer osäker, framförallt efter en längre tid då bädden belastats med blandat avloppsvatten. För att en markbädd ska klara det vanliga kravet om normal skyddsnivå (70 % reduktion av totalfosfor) anser de flesta miljökontor att markbädden behöver kompletteras med någon teknik som minskar fosformängderna.

Markbädden är dock en bra teknik för rening av BDT-vatten eftersom det innehåller mindre mängder fosfor.

Med enbart markbädd finns ingen möjlighet till kretslopp av närsalter från avloppsvattnet. Ofta kombineras den dock med t ex urinsortering, sluten tank för WC eller fosforfällning, vilket gör att återföring av närsalter till odlad mark blir möjlig.

Drift och skötsel

Rätt anlagda markbäddar är i allmänhet robusta anläggningar som är relativt okänsliga för störningar. De kräver lite tillsyn och skötsel.

Markbädden bör dock inspekteras minst en gång om året då man bland annat undersöker att luftningsröret inte är vattenfyllt. För att reningen ska fungera bra i en markbädd får markbädden inte vara vattenmättad. Vattnet ska hela tiden rinna vidare genom bädden.

Slamavskiljaren behöver tömmas regelbundet för att skydda reningen i bädden. Genom att tömma slamavskiljaren och forsla bort fast avfall minskar risken för igensättning av infiltrationsanläggningen. Läs mer om slamavskiljning här

Marken ovanpå och omkring markbädden ska hållas fri från buskar, träd och perenner med kraftiga rötter och ska heller inte utsättas för tung belastning (t ex bilparkering).

Att tänka på

• Markbädden ska alltid ska vara försedd med en inspektionsbrunn.
• I områden med många enskilda brunnar och tunna jordlager är en markbädd försedd med tät botten ett bra alternativ till en infiltrationsanläggning.